Det var en lååång sommar och så mycket hände. Men nu lever jag här och nu….Kärleken, 19 år tillsammans det är inte bara att glömma. Men jag måste det nu… Har idag fått en lägenhet, det kändes som att den var fin, men jag är omtöcknad och sover mycket..Kärleken bara dör ju inte ut på en gång, men vi kom till en punkt, som jag tyvärr var den sämre delen av att vi ska gå skilda vägar…Varför blev det såhär tänker jag HELA TIDEN… Men samtidigt är jag tvungen att hitta någonstans att bo , leva. För mig och grabbarna.
Så nu ska jag för första gången på jag vet inte hur många år, bo i en lägenhet med grabbarna… I och för sig ska dom vara hos mig varannan vecka…dom veckor dom inte är hos mig kommer bli olidliga.
Jag vet inte hur jag ska få tiden dom inte är hos mig att gå…. Det här är jag ju absolut inte van vid.. Kanske, eftersom det här har tagit så mycket krafter på mig och absolut min ”man”, eller vad jag ska skriva, så kommer jag bara sova varannan vecka=(.
Jag vill inte det, jag vill ut och gå, handla ensam göra någonting just för att få tiden att gå… Att ränna på krogen är inget jag skulle vilja göra varannan helg heller…Nej, nu är jag ute på nytt vatten.
Jag hoppas ni har överseénde med att jag inte kommer ha internet om några dagar på ett tag, men jag skriver när det kommit igång och förhoppningsvis är jag starkare än nu… Jobbigt är bara förnamnet och jag trodde aldrig jag skulle få uppleva den här dagen=(.Gråter och gråter det känns sååå tomt. Det var det här jag ville berättaom redan i förra inlägget, men jag kände mig för rädd…. Jag hoppas ni finns här , trots min ofrivilliga frånvaro. Det betyder mycket …